Lady var en av de coolaste katterna jag sett som kattunge, helt orädd och tog livet med en tasspark. Hon kunde få smällar i huvudet av Nala och så fort Nala vände ryggen till så busade hon igen. En riktig tuffing med andra ord. Någonstans under utvecklingen på vår lilla tjej har hon blivit allt mer skygg, när hon var ny hos oss sov hon gärna runt halsen på mig som en halsduk, eller delade täcke och kudde med Naozad. Nu vill hon absolut inte bli bärd på, ännu mindre sitta i någons knä.

Nu börjar hon bli den kattunge hon en gång varit igen, hon börjar vilja kelas mer och hon blir modigare och modigare. Kan inte låta bli att tänka hur det kan ha blivit som det blev, vad var det som gjorde att denna tuffa kisse blev så känslig? En sak som jag funderat mycket på är ju faktiskt att hon inte är kastrerad. (det är tänkt att hon ska kastreras, det har bara inte blivit av än.. Hon verkar inte må speciellt dåligt av det med undantag att hon pratar lite extra i perioder. Dock kanske det har påverkat henne men det vet vi ju inte..) Livet kanske hade blivit lättare för henne då. Vad vet jag. Men kan inte låta bli att tänka på om det är mitt fel.. Kära lilla Lady. Hon är utan tvekan en av de finaste katterna jag någonsin har sett, en vacker dam, minst sagt.