Har sovit tre timmar. Lagom innan tävling, ellerhur? ;)

Tävlar allra första gången med både Luna och Yes i agility. För mig och Luna är det allra allra första tävlingen. Ska bli så himla kul att få tävla med min lilla skrot. Jag vet att vi inte kommer hamna på någon placering eller så men det spelar ingen roll idag för vårat mål är att ha riktigt riktigt roligt ute på tävlingsplanen. Så länge Luna kommer ha fokus på mig och göra sitt bästa idag så kommer jag vara mer än nöjd! Jag är så taggad! :D

Med Yes hoppas jag egentligen ingenting, jag vet att det finns många bra largehundar på klubben och jag har bara gått en kurs i agility. Visst är vi ganska bra (med tanke på tiden vi tränat tillsammans) men vi ska också bara ha roligt. Koncentrera oss på varandra och strunta i omgivningen, ellerhur Yes? :)

Önska oss lycka till! :)

Idag har vi tävlat, Yes och jag, i lydnadsklass 2. Det var vår debut tillsammans och jag var supernervös! Något som jag innan tävlingen intalat mig själv i att jag inte behövde vara men ibland gör kroppen inte som hjärnan vill och håller på och larvar sig i alla fall.

platsliggningen skötte hon fint. I fria följet däremot så blev hon väldigt låg av att jag var så nervös, vilket säkert ledde till att jag gjorde något som jag inte brukar göra, som i sin tur gjorde henne osäker. Läggande var fint, dock lite segt. Inkallningen fick vi en nolla på, försökte hinna ge dk men hon hann för långt fram tydligen. Rutan gick bra, där dock ett dk men en 8 i alla fall. Apporteringen fick vi en 7a på, då hon av någon anledning släppte apporten precis innan jag tog den. (hon fick apportera om). Hoppet satte vi kanon och en 10a kom. I fjärren så la hon sig inte på första kommandot och blev sen väldigt osäker märkte jag då hon tydligen hade blivit fastlimmad i gräset. ;) En 7a fick vi i helhet.

Trots enligt mig dåliga poäng är jag stolt över oss och våra dåliga poäng. Det var vår första tävling tillsammans och jag har fått en hel del erfarenheter och många tankegångar klokare har jag blivit. Nu är fokus fritt följ med mycket störning och konstiga situationer. Det ska slipas stenhårt. Resten vet jag funkar och ska tränas lite pö om pö och då och då. Tror vi vågar bege oss ut på planen om en månad igen och då förhoppningsvis med bättre erfarenheter och bättre inställning. Känns bra att första gången är över och sämre än såhär kan det ju knappas gå nästa gång. Så förhoppningsvis är nervositeten inte lika stor. Dock skyller jag allt som inte gick bra på mig själv, jag vet att hon kan bättre så länge jag beter mig som normalt.

Älskade lilla osäkra fläckiga vovve, allt var mattes fel, jag lovar! ♥